Lagen om markavtal i landsbygdsområden utfärdades 2002 och ändrades 2009 respektive 2018. Den senaste revisionen trädde i kraft den 1 januari 2019.

Det finns totalt 70 artiklar.

Viktiga punkter är följande:

1.Vem äger landsbygdens mark?

Landsbygdens ägande tillhör det landsbygdssamhälle där landet ligger. Ovan nämnda landsbygdssamhälle hänvisar till den kollektiva ekonomiska organisationen på landsbygden.

2.Vem kan erhålla rätten till landkontraktsförvaltning?

Medlemmarna i landsbygdssamhället (dvs. ”medlemmar i den kollektiva ekonomiska organisationen på landsbygden” som nämns i lagen) kan få rätt till markavtalsförvaltning i form av hushållsavtal. (Artikel 5)

Rätten att landa avtalsenlig förvaltning på åkermarken, skogsmarken, gräsmarken etc. kan endast beviljas medlemmar på landsbygden. Andra människor utanför landsbygdssamhället kan få rätt att landa avtalsenlig förvaltning på de karga bergen, diken, kullarna, stränderna etc. (artikel 3)

3.Vad kan du göra på marken när du får rätt till markavtalshantering?

Du kan organisera jordbruksproduktionen på marken och kassera jordbruksprodukter efter eget gottfinnande. Du får dock inte använda marken för något annat syfte än jordbruk eller orsaka permanenta skador på marken. (Artikel 18)

Du kan utbyta rätten till landkontraktsförvaltning med andra medlemmar på landsbygden eller tilldela din rätt till landkontraktsförvaltning till andra. Om marken rekvireras av regeringen kan du också få ersättning. (Artikel 17)

4. Hur lång är den effektiva termen för rätten till markavtalsförvaltning?

Den effektiva termen för åkermark är trettio (30) år, för gräsmark trettio (30) till femtio (50) år och för skogsmark trettio (30) till sjuttio (70) år. Rätten till landkontraktsförvaltning kan förlängas ytterligare en period efter utgången av den giltiga perioden. (Artikel 21)