Genomförandebestämmelser om markförvaltningslagen utfärdades den 27 december 1998 och ändrades 2011, 2014 respektive 2021. Den senaste översynen trädde i kraft den 1 september 2021. Det finns totalt 67 artiklar. Föreskrifterna syftar till att stärka markförvaltningen, skydda och utveckla markresurser och använda rationellt mark.
Viktiga punkter är följande:
Staten genomför ett särskilt skydd för odlad mark, följer strikt den röda linjen för odlad markskydd, kontrollerar strikt omvandlingen av odlad mark till skogsmark, gräsmark, trädgårdsmark och andra jordbruksmarker och upprättar ett kompensationssystem för skydd av odlad mark. Den behöriga förvaltningsmyndigheten för naturresurser under statsrådet (ministeriet för naturresurser) ska i samarbete med andra berörda myndigheter formulera särskilda åtgärder och genomförandeförfaranden för ersättning för skydd av odlad mark.
Folkregeringarna i alla provinser, autonoma regioner och kommuner direkt under centralregeringen ska ta det övergripande ansvaret för det odlade markskyddet inom sina respektive administrativa områden. De personer som är huvudsakligen ansvariga ska vara de första ansvariga personerna för det odlade markskyddet inom sina respektive administrativa områden. Folkregeringarna i alla provinser, autonoma regioner och kommuner direkt under centralregeringen ska dela upp och delegera uppgifterna för mängden odlad mark och skyddet av permanent grundodling som fastställts av statsrådet till de lägre nivåerna och tilldela dem specifika tomter av land. Statsrådet ska bedöma hur ansvaret och målen för skyddet av den odlade marken utförs av folkregeringarna i alla provinser, autonoma regioner och kommuner direkt under centralregeringen.
Hembygdsgårdar som erhållits i enlighet med lagar och landsbygdsborns bostäder och tillhörande anläggningar på hemman ska skyddas av lag. Det är förbjudet att med våld överföra hembygdsgårdar mot landsbygdsbornas vilja, att olagligt ta tillbaka hembygdsgårdar som landsbyborna erhållit i enlighet med lag, att ta avståendet från hembygdsgårdar som en förutsättning för bybor på landsbygden att bosätta sig i städer och städer, och att tvinga landsbyborna att flytta från och avstå från sina hemman.